1769 öppnade engelsmannen Josiah Wedgwood keramikfabriken Etruria och genomförde en fin arbetsfördelning. Han bröt ner keramiktillverkningen-som tidigare utfördes från början till slut av en enda individ-i dussintals specialiserade steg utförda av olika arbetare. Följaktligen upphörde den traditionella "keramikern" att existera; istället fanns det lergrävare, transportörer, lerberedare, gjutmaskiner och så vidare. Dessa hantverkare förvandlades till fabriksarbetare som var tvungna att arbeta i en fast takt och underkasta sig en enhetlig arbetsledning.
I början av 1900-talet, inspirerad av löpande band i slakterier, bröt Henry Ford ner Model T-monteringsprocessen i 84 distinkta steg. Varje arbetare utförde bara en specialiserad uppgift, vilket gjorde att bilen kunde monteras på en kontinuerlig linje och minskade monteringstiden från de ursprungliga 12 timmarna till bara 90 minuter.
1924 startade Ford ett projekt för att etablera en fabrik i Japan och introducerade produktionsmetoden för löpande- där; Året därpå kunde den japanska fabriken producera 10 000 Model T-bilar årligen.
1933 etablerade Toyoda Automatic Loom Works en biltillverkningsdivision. Två år senare blev den första A1-personbilen och G1-lastbilen framgångsrik prototyp; under denna process använde företaget Fords produktionsmetod för montering-.
Efter andra världskriget började Toyota implementera konceptet "Just-in-Time" (JIT)-och producerade exakt vad som behövdes, när det behövdes-på sina produktionslinjer. Det löste även utmaningen med kvalitetsövervakning i realtid-, vilket resulterade i avsevärt förbättrad produktkvalitet och drastiskt minskade kostnader.

På 1980-talet hade filmskapandet i Hollywood anammat en industrialiserad löpande-operativ modell. Sekvensen för manusproduktion gick i allmänhet till enligt följande: manusförfattare som ansvarade för ramverket skulle först beskriva handlingen; författare med uppgift att "leverera punchlines" skulle sedan injicera humor; och slutligen skulle författare som specialiserade sig på dialog fylla i de talade raderna baserat på den etablerade berättelseramen och karaktärsbågarna. 1990 började ERP-system (Enterprise Resource Planning) att integreras med monteringslinjer. Denna konvergens kombinerade egenskaperna hos både diskret tillverkning och processtillverkning, vilket på ett omfattande sätt optimerar resursutnyttjandet och möjliggör snabba svar på kundernas krav; den gav också högautomatiserade, styva monteringslinjer med en viss driftsflexibilitet.
2001 släpptes Pentium 4-processorn, med Intels NetBurst-teknik. Dess tekniska innovationer inkluderade Hyper Pipelined Technology, förbättrad flytande-punktoperation, en Rapid Execution Engine, en 400MHz systembuss, Advanced Dynamic Execution och 144 nya SSE2-instruktioner.
2005 lanserades Kinas första automatiserade mätnings- och staplingsmonteringslinje i Shanghai, designad och tillverkad av Shanghai Charlie Packaging Equipment Technology Co., Ltd. Denna linje användes för automatiserad förpackning av fosfor-kopparkulor i den inhemska metallurgiska industrin. Den integrerade mätning, boxning, utskrift, check-vägning, kartongförsegling, trumlock av plast, hantering av flera-specifikationer, fler-lagers stapling och pallsträckning-. Styrt av PLC:er uppnådde systemet helautomatisk, mekatronisk drift.
I oktober 2006 introducerades driftsmodellen för löpande band till sjukhusens injektionsrum. Detta skifte sparade arbete, ökade effektiviteten och förbättrade patientnöjdheten, samtidigt som förekomsten av fel minskade.
